När jag ändå är igång..

... och fylld till bredden med så många jävla idioter att det blir lite tragiskt. Därför får ni nu finna er i en omotiverad lista om fyra sorters människor som jag hatar mer än förintelsen.

4. Folk som äger iPhone.

Vad är det för fel på er? Varför är det så förbannat svårt att kalla sin mobil för mobil? Varför känner ni er tvugna att säga "var är min iPhone" varenda gång er inkompetenta hjärna inte har fattat att ni la den i fickan? Det är inte som att jag säger "var är min Nokia 2760" när jag väl lyckas tappa bort min mobil.

Dessa varelser känner sig dessutom tvugna att betona ordet så starkt så att de nästan skriker ut det och man kan se saliv flyga och träffa folk som står 5 meter ifrån dem.

3. Folks som inte tror på evolutionsteorin.

Ni kan köpa en talande orm med ben, en allsmäktig skägglurk som hela tiden vakar över en, en judisk zombie som är sin far och var född av en oskuld som blev plågad till döds för att sedan återuppstå, en ark som kunde fylla två av alla djur på hela planeten, att hela världen var översvämmad av vatten, att människor kan gå på vatten och även förvandla det till vin, att du ska brinna i helvetet för evigt för ett misstag som du inte hade något som helst att göra med och att världen skapades på sex dagar... och trots detta finner ni det svårt att tro att människan och apan härstammar från samma förfader.

2. Folk som köper undergångsteorierna.

Visst är det en fantastisk känsla varje gång det kommer en ny liten fin teori om hur världen kommer utplånas... och alla idioter går på den. Visst, världen kommer säkert att förintas 2012 för att Mayakalendern säger så, på tal om det så gick världen även under 2000, för att inte tala om idiotin förra året.

"AAAAH! Några forskare ska göra ett expriment, världen kommer gå under".

Idioterna upphör aldrig att förvåna.

1. Idioter.

Okej, jag vet... hela listan består av idioter.

Det jag syftar på nu är den sortens idioter som aldrig verkar kunna inse att de har fel eller ens kunna inse att de kanske kan ha fel. De få gångerna då jag har fel och blir rättad utav någon så börjar jag knappast skrika åt den att den har fel och jag har rätt för att jag vet allt.

Det är typ som att argumentera mot homosexuallitet med att "barnen blir kanske mobbade"... ja, det är på exakt samma nivå utav idioti.

Think Pink.

*Djup suck*

Fjortisar.

Vad är felet egentligen?

Egentligen borde frågan kanske ställas annorlunda. Kanske är "vad blev rätt med er" en lättare fråga att svara på, man kan faktiskt svara med endast två ord: Absolut Ingenting.

Trots att jag vet detta så kan jag inte stoppa de där frågorna som alltid svävar runt i mitt huvud varje gång jag ser en äcklig liten fjortis på stan, McDonald's eller i min ugn.

Hur många generationers syskonknull krävs det egentligen för att man ska avla fram en fjortis?

Varför denna överkonsumtion av hårspray, brunkräm och idominsalva?

Varför är alla fjortisar så litterärt efterblivna så att de knappt kan stava till sitt eget jävla namn och inte fattar att det stavas "jag" och inte "ja".

Blev samtliga fjortisar fontanellknullade på bb? (Det skulle ju förklara en hel del).

Varför, åh varför, är det olagligt att slå dem livlösa med en Doc Marten-känga?

Inser de själva hur oerhört irriterande de faktiskt är?

Dessa frågor - och många fler - irrar runt i mitt huvud och jag verkar inte riktigt kunna lista ut varför de är som de är. Det är helt enkelt oförklarligt. Ingen (och jag menar ingen) kan väl vara en fjortis för att de tycker om det? Vem fan tycker om att vara en intelligensbefriad, indolent liten blonderad slyna?

Hur kan man egentligen gilla att vara hatad av varenda människa som faktiskt har något som helst vett bakom pannbenet? Visst, alla fjortisar kanske inte är högljuda och irriterande, men de är ständigt lika fula!

Det måste tamigfan vara en omöjlighet att finna de där äckliga bruna ränderna av outsmetad brunkräm (som verkar vara ett måste för alla fjortisar) attraktivt.

Deras drickarvanor är ju en annan kul grej att ta upp. Har ni någonsin stött på en fjortis som faktiskt är full? Eller åtminstone lika full som den låtsas att den är? Varför är det så svårt att faktiskt bete sig så nykter som man är? Det måste vara någon biverkan av fjortisinfluensan som sprider sig allt mer över världen. Det ger dock många möjligheter gällande att ge dem sockerdricka, kalla det vodka och se dem bli "stenpackade" på det.

Jag hade nog inte ha blivit lika irriterad på dessa jävla idioter om det inte vore för att det börjar bli normen nu för tiden. Det är normalt att vara fjortis och det skrämmer mig.

Intelligens kommer inom kort att uttrotas och ersättas av Dah's, Ja och E.

Hmm..

Think Pink.

Patetiska kännslor.

Varje dag, ser jag mina vänner.
Jag är omsluten av tillit och villkorslös kärlek.
Men.. detta känns nästan aldrig menat för mig.
Jag är mer som ett tafatt löshäng i de grupper jag umgås i.

Alla har någon som de litar på lite extra,
någon man kan dela lite mer med.
Jag har ingen jag riktigt litar på,
visst man säger att man borde bjuda på sig själv, släppa loss lite.

Men, om man inte har något att bjuda på då?
Om allt man har är ruttet, härsket och äckligt fläsk.
Det är inte det första jag vill ge någon.
Ändå kreverar jag efter någon som vill var med mig, för att jag är jag.

Jag har flertal gånger trott att jag har haft det bästa som finns.
Men det har alltid visat sig vara motsatsen.
Alla bara drar, sviker eller bryr sig inte helt enkelt.

Jag brukar fråga 'Har du en bästa kompis?'
Svaret är oftast ja,
och personen i fråga lyser då upp och sprudlar med tanken på sin bästis.

Visst, min älskling kompletterar mig på många sätt.
Men jag hungrar efter en vän.
Som troligtvis inte ens finns.

Efter detta inlägg kommer jag känna mig patetisk
och dum över att jag skrev detta över huvud taget.
Ska nu gå och dränka mig i självömkan och skam över att jag är så jävla patetisk.

And remember kids;

Think Pink.