05:00

Jag vill sova.

Rötmånad.

Den hastiga förgängligheten oroar mig.
Persikornas köttiga märken och slappa säckiga skinn förgås på några timmar.
Och brödet i papperspåsen växer ett vitt poröst skägg över brödkorgen,
tunna flimrande hår som slår ut likt förruttnelsens fyrverkerier.
Majskolvarnas tandrader har efter bara något dygn skrumpnat,
det fläckiga vita möglet i ett groteskt polkadot mönster över det slappa gula skinnet.
Mjölken stelnar i sina koppar, retarderar till sin ursprungsform,
tunga dallrande skålformer som krakelerar när de upprörs och flyter ut över köksstålet i korniga klumpar.
Vid middagarna tycks det som om måltiderna härsknat medan de tillagas,
som om allt jag rör vid långsamt inleder sitt egen förfall.
Jag radar upp ingredienserna över disken i väntan på att Rob ska återvända.
Och sitter under dessa allt mer oändliga timmar och betraktar maten som förgås.
Spenaten i dess påse som svettandes flyter samman till sega svarta trådar,
kyckligen som kanderas i den heta torra luften,
vars knoppiga skinn stilla gulnar och vrider sig obekvämt i sina skarvar,
reser sig från det saftiga köttet och rullar upp sina lösa ändar likt ett nyss klipp tygstycke.
Allt krymper, torkar, puttrar, svettas och skrumpnar runt omkring mig.
Men märk väl, jag sitter orörlig, oföränderlig i detta rötans epicentrum, och tro mig, om förgängligheten skrämmer oss, det finns inget mer skrämmande än den plastiska oföränderligheten.
För status quo är en illusion, i det som inte ser ut att ruttna, pågår förruttnelsen någon annanstans.
Och där vi inte anar förgängligheten, bör den första frågan alltid bli: var?

Think Pink.

En liten del av min vardag.

Hmm..

Solen har legat högt på himlen i flera dagar nu.
Och jag förstår inte varför jag fortfarande sitter kvar inne,
borde man inte passa på att gå ut och njuta av värmen?

Känns som jag slösat bort hela lovet på att sitta inne och tycka att jag borde gå ut.
Jag vill flytta so bad just nu,
kan ingen hyra ut en lagom stor, central tvåa i Västervik till en billig penning?

Har städat idag medan älsklingen var hos psykologen.
Han vart lite gladare när han kom hem. <3>
Ska diska lite senare också.
Idag tänkte jag göra chili con carne med ris, det blir nog mums.

Har fått min remiss och ska ta nya prover här i stan. >___<
Jag avskyr att ta blodprov!
Har även fått en kallelse till en psykolog här i stan, O_O
även fast jag sa att jag INTE ville.
Jag orkar faktiskt inte träffa nya människor just nu.

Fastän det har vart riktigt kul att lära känna nya fina människor de senaste veckorna,
och kommit närmare "gamla" vänner.
Så har jag lidit, på ett positivt sätt.. Inget som jag kan rå för direkt.
Men jag är så otroligt osäker, asocial och rädd för nya människor så att låta dem komma in
i mitt hem och jag har bjudit på allt och mig själv var svårt,
men är ändå ett stort steg i rätt riktning.

Nej, nu ska jag gå och fixa till lite mat.
Allt gott åt mina kära vänner. <3
Miss you all!


Think Pink.