Old shit, old pain.

Hittade en kort gammal text som jag skrev 2005 tror jag,
den stack mig oförberett i bröstet när jag öppnade fel dokument idag.

"Hans händer på min kropp.
Fast jag är inte där, jag sitter i taklampan och ser allting.
Han sliter sönder mina kläder.
In.
Fort går det, han lämnar min kropp.
Min kropp gråter medan jag lämnar taklampan och flyger ut genom fönstret.
Aldrig mer kommer jag tillbaka."

Andra par.

Hon slickar hans fingrar i en busskur med sin lilla sträva kattunga, likt ett spädbarn.
Och han fingrar över hennes läppar som om han födde henne eller också som om han försökte kväva henne,
de smala fingertopparna kupade över hennes käke.
Och där jag står kan jag höra den tunna ljudet som reser sig ur hans strupe,
ett sorts kvidande,
likt en ostämd sträng som slagits an.