Miss you Rosie. <3

Även om jag vill,
och även om jag tror att du är borta ur mitt liv,
även fast du svor på att det alltid skulle vara vi.
Bara du och jag.
Jag vill hata dig men älskar dig ännu varje dag.
Det var mera än ett år sen som du lämnade mig ensam,
jag har blivit sviken,
Men återfått känslan.
Du var speciell,
Du har mitt hjärta i din hand.
Men du har glömt bort mig nu,
för jag rinner bort som sand.
När jag tänker tillbaka så fäller jag en tår,
när du fanns här bredvid känns precis som igår.
När jag skriver det här,
river jag upp gamla minnen.
Jag känner sakta tårarna rinna ner för kinden.
Jag hade glömt det,
hur mycket du betydde,
Och allt det falska var borta,
det svider att inte kunna prata som vi gjorde förut.
Det ger mig en känsla av att livet är slut.

Vänskap vad är det för nåt skit?
Den hittar aldrig hit,
nej den når aldrig fram.
Varför är det så här?
Vad ska man göra nu?
Varför blev det så här?

Fan också jag trodde verkligen jag glömt det här!
Men det är faktiskt väldigt svårt att undvika när,
du träffar andra som är mycket bättre än jag,
som får dig på fall som får dig må bra.
Något som vi två hade betyder inget längre,
jag förstår inte varför vi inte är vänner.
Vi gick igenom svåra tider,
jag hade dig bredvid.
Du va som en ängel,
vakade över mitt liv.
Vi var tillsammans varje dag i många år,
inte så konstigt att jag tycker att det här är svårt.
Att leva utan dig.
Jag har lärt mig med tiden att du o jag var inte menat för varann i livet.

Vänner kommer vänner går..

Jag trodde att jag glömt dig men alla minnena, alla dagar, påminner mig.
Jag känner inte kärlek längre men jag känner saknad.
Ett stort tomt hål,
det är DIG som jag saknar..

Originaltext: Sofijah - Varför

Think Pink.